Måndagen

När jag vaknade på hotellet så ringde jag direkt till internationell enheten och sa att jag e påväg. Jag bad att då ha mina 45kg bagage kvar på hotellet fastän jag borde ha checkat ut och det gick bra. Sen hoppa jag i en taxi (3dje på under ett dygn) och for tillbaka till DCU. När jag kom fram till internationella enheten så kändes det jävligt skönt då jag trodde att man äntligen skulle på ordentlige hjälp med att hitta sovplats osv. Men jag hade fel. När jag kom till IE så kändes det mera som om de hade bättre saker att göra än att prata med mig. Jag fick en lista med internetadresser som jag kunde kolla efter lägeheter på. Ok, tänkte jag, här får man tydligen klara sig själv. Så jag gick till en datasal och satta mig vid en dator och började kolla runt med lägenheter. Jag hittade ganska bra med lägenheter och började ringa runt. Efter att ha ringt över 10 stycken och fick reda på att alla var upptagna så blev man ju lite knäkt. Klocken blev då 1 och vi skulle ha vår första träff med ersen av utisarna. Jag kan säga att det kändes så jääääävla skönt att träffa lite folk som var i samma situation som mig och hade haft samma problem. Jag fick direkt några polare och en massa nummer att ringa som kanske skulle ha lägenheter åt mig! Dessutom så tipsade de mig om ett bra hostel inne i stan som man får bo på för 13,50 per natt. Så jag hängde lite med mina nya utispolare och tog sedan en taxi (4de) för att hämta mina saker från hotellet och sedan styrde jag vidare till hostellet. Där som jag med 8 andra typer som så betydligt med sönder ut än jag. Sjacke snarka så in i helvete och ibland hördes det som om nå höll på att dö. Men va fan, 17,50 per natt var det värt.